Debatten om effekttariffer har snabbt reducerats till en fråga om bastubad och elbilsladdning. Det är missvisande – och riskerar att leda fel.
Effekttariffer införs inte för att straffa hushåll som råkar använda mycket el samtidigt. De införs därför att det svenska elsystemet står inför enorma investeringsbehov. Och den verkliga orsaken är något helt annat än bastuaggregat.
Problemet är effekttopparna – inte elanvändningen i sig
Det är inte den totala mängden el vi använder som driver kostnaderna i elnätet. Det är de få timmar om året då belastningen är som allra högst.
När många hushåll värmer sina hem samtidigt en kall vintermorgon måste nätet dimensioneras för just den maximala belastningen – även om den bara inträffar under korta perioder. Det är dessa toppar som tvingar fram miljardinvesteringar i kablar, transformatorer och förstärkningar.
Om vi inte hanterar effekttopparna kommer elnätsavgifterna att fortsätta stiga. Alternativet till effekttariffer är inte status quo – det är högre kostnader.
Men dagens modeller träffar fel
Samtidigt är kritiken mot hur effekttariffer i dag utformas i många fall berättigad.
Att basera avgiften på hushållets högsta uppmätta effekttopp under en månad – oavsett när den inträffar – är ett trubbigt verktyg. En enskild topp kan ge hög avgift även om nätet i övrigt är lågt belastat just då.
Det skapar frustration och osäkerhet. Konsumenten vet inte vad kostnaden blir förrän fakturan kommer. Och sambandet mellan beteende och faktisk systemnytta blir otydligt.
Det är inte idén om effekttariffer som är problemet. Det är utformningen.
Den verkliga effektboven: uppvärmningen
Ska vi tala klarspråk är det inte bastun eller elbilen som driver effekttopparna. Det är uppvärmningen.
Under vinterhalvåret står värme och varmvatten för den dominerande delen av effektuttaget i eluppvärmda småhus. När temperaturen faller kraftigt ökar belastningen dramatiskt – samtidigt över stora geografiska områden.
Det är här systemfrågan finns. Allt annat är randfenomen.
Att göra elbilsladdning till huvudfråga är att förväxla symbolpolitik med energisystemanalys.
Utan automation fungerar det inte
Vi kan inte bygga ett framtida elsystem på att hushåll ska sitta med timdiagram och manuellt styra sin förbrukning.
Effekttariffer förutsätter smart och automatiserad styrning. Större laster måste kunna flyttas bort från de timmar då nätet är som mest belastat – utan att komforten påverkas och utan att människor behöver agera aktivt varje dag.
Tekniken finns. Det som krävs är att tariffmodellerna samspelar med den.
Gör om – gör rätt
Vill vi att effekttariffer ska fungera behöver tre saker ske:
- Avgiften måste kopplas till verklig nätbelastning under de timmar då kapaciteten är ansträngd – inte till slumpmässiga månadstoppar.
- Konsumenterna måste ges transparens och förutsägbarhet i realtid.
- Fokus måste ligga på de stora lasterna, framför allt uppvärmning, där den verkliga systemnyttan finns.
På Gotland testas nu modeller där tariffen baseras på faktisk belastning i nätet och kombineras med elpriset i samma signal. Det gör att hushållen vet vad elen kostar i stunden, samtidigt som uppvärmningen kan styras automatiskt utan att komforten påverkas.
Det är den typen av modernisering som krävs.
Effekttariffer är inte ett hot mot hushållen. De är ett nödvändigt verktyg för att undvika ännu högre nätavgifter i framtiden. Men de måste vara intelligenta, träffsäkra och teknikneutrala.
Debatten behöver höjas från bastunivå till systemnivå.
Björn Berg
Strategi och utvecklingschef
Ngenic Energi
